Det här är GALET bra!!!

Det är ju visserligen ett bra sätt att hamna på min shitlist. En klubb som jag tidigare tagit i försvar. Not any more.

Aja, inte lönt och hänga läpp över spilld mjölk, bara till att skriva av sig lite

Sorgligt är det helt klart.

Om tio år kanske mycket av det vi idag tar för självklart har förändrats.

Nya träningsmetoder. Nya tävlingsformer. Ny teknik. Nya regler. Nya krav på hästhållning.

Men den stora frågan är egentligen inte vad som kommer att förändras.

Det är hur vi vill att ridsporten ska se ut.

För framtiden kommer inte bara att hända.

Vi är med och bygger den.

Hästen måste fortfarande stå i centrum

Det låter självklart.

Men ibland behöver det självklara sägas högt.

Ridsportens framtid kan inte bara handla om snabbare tider, högre hinder, fler tävlingar eller bättre resultat.

Den måste handla om hästen.

Om hur länge hästen kan hålla.

Om återhämtning.

Om träning som bygger upp istället för att bryta ner.

Om hästar som får vara hästar även när de är tävlingsindivider.

För om vi någon gång bygger en ridsport där resultatet är viktigare än hästen har vi kanske vunnit tävlingen – men förlorat själva sporten.

Tekniken kommer förändra mycket

Vi kan redan idag mäta mer än tidigare.

Rörelsemönster.

Puls.

Belastning.

Återhämtning.

Träningsdata.

Och utvecklingen kommer sannolikt fortsätta.

Kanske kommer framtidens ryttare kunna upptäcka små förändringar i hästens rörelser långt innan problemet blir uppenbart.

Kanske kan tekniken hjälpa oss att anpassa träningen efter individen på ett sätt vi bara kan drömma om idag.

Det vore fantastiskt.

Men teknik kan aldrig ersätta erfarenhet.

En sensor kan mäta.

Men någon måste fortfarande förstå hästen.

Kommer sporten bli mer tillgänglig?

Det hoppas jag.

Ridsport har länge haft ett problem.

Den kostar mycket.

Och för många familjer är hästar en ekonomisk omöjlighet.

Om sporten ska växa måste vi hitta fler sätt för människor att få uppleva hästar utan att det automatiskt kräver en egen häst, dyr utrustning och stora ekonomiska resurser.

Ridskolorna kommer därför att spela en enorm roll.

De är inte bara platser där barn lär sig rida.

De är ofta den första kontakten med hela hästvärlden.

Det är där framtidens ryttare börjar.

Men vi måste också få människor att vilja stanna

Det räcker inte att få barn att börja rida.

Vi måste få dem att vilja fortsätta.

Det innebär att vi behöver en ridsport där det finns plats för olika människor.

För den som vill tävla på högsta nivå.

För den som rider en gång i veckan.

För den som älskar uteritter.

För den som vill arbeta med hästar.

För den som bara vill tillbringa en eftermiddag i stallet.

Alla behöver inte bli elitryttare.

Alla behöver inte vinna.

Alla behöver bara känna att de hör hemma.

Sociala medier kommer fortsätta påverka

Om tio år kommer vi förmodligen att vara ännu mer uppkopplade än idag.

Det kan vara fantastiskt.

Vi kan dela kunskap över hela världen.

Följa tävlingar direkt.

Lära oss av tränare och veterinärer.

Inspireras av andra.

Men risken finns också att prestationskulturen blir ännu starkare.

Att varje ridpass ska dokumenteras.

Varje tävling filmas.

Varje misstag analyseras.

Därför behöver framtidens ridsport också lära sig att sätta gränser.

Allt behöver inte publiceras.

Allt behöver inte bedömas.

Och framför allt behöver inte varje häst bli en del av människans personliga varumärke.

Vi måste våga förändras

Ridsporten har en fantastisk historia.

Men tradition är inte samma sak som att allting måste fortsätta precis som det alltid gjort.

Vi måste kunna ifrågasätta gamla idéer.

Ändra sådant som inte längre fungerar.

Lyssna på ny forskning.

Ta hästvälfärd på allvar.

Och framför allt våga säga:

”Det här kan vi göra bättre.”

Det är inte ett angrepp på sporten.

Det är ett sätt att utveckla den.

Kanske blir framtidens största status att vara en bra hästmänniska

Tänk om vi om tio år bryr oss lite mindre om märket på schabraket.

Lite mindre om antalet rosetter.

Lite mindre om hur imponerande allt ser ut på Instagram.

Och lite mer om hur hästen faktiskt mår.

Tänk om den största komplimangen inte är:

”Vilken fantastisk tävlingshäst.”

Utan:

”Vilken otroligt välmående och trygg häst.”

Det vore en utveckling jag gärna ser.

Och kanske börjar framtiden redan idag

Det är lätt att prata om framtiden som något långt borta.

Men framtidens ridsport byggs av dagens beslut.

Varje gång vi väljer hästens välbefinnande framför prestigen.

Varje gång vi hjälper en ny ryttare istället för att trycka ner den.

Varje gång vi säger ifrån när något inte känns rätt.

Varje gång vi lär oss något nytt.

Varje gång vi vågar ändra oss.

Det är så sporten utvecklas.

Inte genom en enda stor revolution.

Utan genom tusentals små beslut från människor som bryr sig.

Om tio år…

Jag hoppas att vi fortfarande står i stallgången tidigt på morgonen.

Att vi fortfarande känner den där speciella lukten av hö, läder och häst.

Att vi fortfarande hör hovarna mot stallgången.

Att vi fortfarande kan bli löjligt lyckliga över att hästen kommer fram i hagen.

Tekniken kommer att förändras.

Utrustningen kommer att förändras.

Tävlingsformerna kommer att förändras.

Men det viktigaste får aldrig förändras.

Relationen mellan hästen och människan.

För det är där allt började.

Och om vi gör framtidens ridsport rätt – är det också där den kommer att fortsätta.

…på TikTok. Eller Instagram, eller tamefan överallt. Jag älskar den!

Det bör ni också göra <3

Helvete så bra!

Jävla pack till att bete sig på det här sättet :S

Grillad rökt kyckling, kokt potatis och någon currysås. Sting i den, och GOD!

Tävlingen i sig va en stor succé. Både den Nationella och Internationella.

Den ständige följeslagaren. Pepsi alltså

Framme i Göteborg. Jag och Pepsi ska övernatta här. Tåget går hem imorgon efter 12. Ska bli skönt att komma hem

p.s. Jo SJ….skickar iväg ett tåg, kommer på efter 4 stationer att ”…oj fan, vi har visst personal brist….” så hela tåget får gå av i Halmstad o vänta på ersättningsbussar. Det kom aldrig några ersättningsbussar. Tog ett tåg en timme senare. Det hade nog dom jävlarna på trafikplaneringen räknat med redan från början. Kan lova er att några ersättningsbussar aldrig beställdes. Pissluffare. d.s.

Jag har ju fått se hästsporten från i stort sett alla vinklar. Men det är nog från denna vinkeln jag gillar den allra bäst.

Sommardressyren har sina ständigt påhejande besökare, hästägare, föräldrar, sponsorer…ja alla <3 Listan på människor som får den här sporten att gå runt är otroligt lång!

Ett och annat bekant ansikte får man ibland helt oväntat med när man knäpper av en bild lite snabbt.

Min nummer 1. Min största trygghet i livet är såklart med. För mig kommer hon alltid va Nummer 1 !

Imorgon drar allvaret igång. Laholms International Paradressage.

Pararyttarna har under gårdagen och idag känt på banan, och det ser väldigt lovande ut från alla nationerna som är med. Sverige, Norge och Danmark. Helnordisk batalj helt enkelt

Bilden ovan är från Karlstad Station. Där tillbringade jag 1h40m. Varför då undrar ni. Jo, det va den resan som fanns när jag bokade. De va rätt lugnt i Karlstad måste jag säga. Hände inte mycket. Jag och Pepsi glodde runt på folk som irrade omkring. Alltid lika intressant.

Den här blicken säger ungefär att ”husse…måste vi va här?”

Väl framme, så va det dags att rigga upp och kolla så att allt lirar som det skulle, och de gjorde det

Imorgon är det första tävlingsdagen. Paradressyren börjar först på Fredag. Det är inte bara Internationell Paradressyr, utan det är Laholms Sommardressyr också samtidigt. Vilka klasser som kommer ridas i respektive tävling går att se på Equipe